Tre modeller dyker upp om och om igen när man pratar förändringsledning: Kurt Lewins trestegsmodell, Proscis ADKAR och John P. Kotters åtta steg. De ställs ofta upp som konkurrenter – men de svarar egentligen på olika frågor. Här går jag igenom vad var och en är bäst på, och hur du väljer (eller kombinerar) dem.
Kort om de tre
Lewin – Unfreeze, Change, Refreeze. Den äldsta och enklaste. Förändring beskrivs i tre faser: tina upp status quo (skapa beredskap och ifrågasätt det gamla), genomför förändringen, och frys det nya så att det blir det nya normala. Styrkan är att den är lätt att förstå och kommunicera. Svagheten är att den är förenklad – i dagens verklighet ”fryser” sällan något; förändring är ett kontinuerligt tillstånd.
ADKAR – individens resa. Proscis modell för individnivån: Awareness (förstå varför), Desire (vilja delta), Knowledge (veta hur), Ability (kunna i praktiken) och Reinforcement (få det att bestå). Den är diagnostisk – du ser exakt var någon fastnar. Men ADKAR är bara ena nivån i Prosci – se nedan.
Kotter – organisationens mobilisering. Kotters åtta steg är ett ledningsperspektiv: skapa angelägenhet, bygg en styrande koalition, forma en vision, kommunicera den, undanröj hinder, skapa tidiga vinster, konsolidera och förankra i kulturen. Styrkan är helheten och kraften att få en hel organisation i rörelse. Svagheten är att den i grunden är uppifrån-och-ner och säger mindre om den enskilda individen.
Prosci: två nivåer – och en parallell till Lewin
Just att ADKAR fokuserar på den enskilda människan är dess stora värde: av de tre modellerna är det bara ADKAR som zoomar in på individens resa. Men det är också bara ena nivån i Prosci.
Prosci är nämligen en större metodik som också arbetar på organisationsnivån, genom en 3-fasprocess – Förbered förändringen (Prepare Approach), Genomför förändringen (Manage Change) och Upprätthåll förändringen (Sustain Outcomes) – plus PCT-modellen som binder ihop projektledning, förändringsledning och sponsorskap/ledarskap. Inom processen tar man fram flera planer som tillsammans beskriver förändringsarbetet: sponsorplan, people manager-plan (hur första linjens chefer ska agera), kommunikationsplan, utbildningsplan och motståndshanteringsplan. Det är här ledningsperspektivet kommer in – via sponsorer och chefer.
Så Prosci verkar på två nivåer samtidigt: individen (ADKAR) och organisationen (3-fasprocessen).
Och här finns en fin parallell: Proscis tre faser speglar Lewins tre. Förbered ≈ Unfreeze, Genomför ≈ Change, Upprätthåll ≈ Refreeze. Man kan säga att Prosci har tagit Lewins klassiska skelett och klätt det med konkreta steg, roller och planer på organisationsnivå – och lagt ADKAR som ett individlager ovanpå.
Och samma sak gäller faktiskt Kotter. Hans åtta steg grupperas i tre faser: de tre första bildar Skapa rätt grogrund (≈ Unfreeze), de tre nästa Engagera och implementera (≈ Change) och de två sista Säkerställa och förankra (≈ Refreeze). Så även Kotter bär Lewins tre faser inuti sin modell – Lewin är den gemensamma djupstrukturen som både Prosci och Kotter bygger vidare på.
Det här är bara en övergripande orientering – vill du läsa mer rekommenderar jag fördjupningarna på prosci.com. Och vill du både lära dig metoden på djupet och bli certifierad förändringsledare på köpet, så rekommenderar jag Proscis egna certifieringskurser.
Den avgörande skillnaden
På modellnivå verkar de på olika nivåer: Lewin beskriver förändringens faser – en mental karta. ADKAR beskriver individens resa genom förändringen. Kotter beskriver organisationens resa och ledarskapet som driver den. Det är därför de sällan konkurrerar på riktigt. Och som vi såg spänner Prosci som metodik över både individen (ADKAR) och organisationen (3-fasprocessen) – medan Kotter och Lewin är renodlade ramverk. Frågan är alltså inte ”vilken är bäst?”, utan ”vad behöver jag just nu – en enkel ram, ett individperspektiv, eller ett ledningsperspektiv?”
Vilken passar när?
- Välj Lewin när du vill ha en enkel, tydlig ram att kommunicera förändringens logik med – särskilt tidigt, för att skapa gemensam förståelse.
- Välj ADKAR/Prosci när kärnan är att människor ska ändra beteende (nytt system, nya arbetssätt), och när du vill kunna diagnosticera var motståndet sitter – med Proscis fulla metodik får du dessutom sponsor- och chefsperspektivet på köpet.
- Välj Kotter när förändringen är storskalig och kräver att en hel organisation mobiliseras uppifrån genom angelägenhet och en attraktiv vision.
Kan man kombinera dem?
Ja – och ofta är det klokast. I praktiken använder jag gärna Lewin som övergripande ram, Kotter för det organisatoriska ledarskapet och ADKAR för att följa och stötta individerna inuti samma förändring. De utesluter inte varandra; de täcker olika lager av samma resa.
En viktig reservation: alla tre lutar åt det ledningsstyrda. Vill du ge medarbetarna verkligt utrymme att påverka hur förändringen genomförs behöver du komplettera med ett mer involverande angreppssätt – något jag återkommer till i avsnittet om att välja rätt modell.
Slutsats
Lewin ger dig kartan, ADKAR ger dig individen, Kotter ger dig organisationen – och Prosci binder ihop individ och organisation i en samlad metodik. Börja med frågan om nivå och behov – inte med modellen.
Vilken modell ska jag välja? Vill du ha konkret hjälp att matcha rätt strategi, modell och verktyg mot just ditt förändringsprojekt – gå vidare till Välja rätt strategi och modell.